.

Gah. Jag får ångest när jag tänker på gymniasium. Ärligt, börja en ny skola? Igen? Vist ett år kvar, men om det kommer gå lika snabbt som åttan har gått så kommer jag ju bara hinna blinka.
Förra året klamrade jag mej fortfarande fast i det gamla, ville inte lämna det. Men då var ändå då jag förändrades mest. När jag släppte det är det som att jag har börjat ett nytt liv. Hela åttan har gått så jävla snabbt. Jag älskar liksom att leva som jag gör nu, de människor jag umgås med och allt. Att sen behöva gå igenom samma sak, att allt splittras, klarar man det ? När man vet ungefär vad som väntar. Ja, det kanske blir skitbra, en ny start, igen, som man älskar. Men det kommer också ta slut, och vad händer då?